...och på utsatt tid kom han med en stor lastbil och backade in genom grindhålet som var i exakt samma storlek som lastbilens bredd...skickligt!
Flaket lyfte och gruset kasade dånande ner på gården. Då såg jag att han tagit storstensgrus.
En jättehög med knytnävsstora stenar prydde nu en stor del av trädgårdsentrén.
-Vilka stora stenar, sa jag försiktigt. De blir inte lätt att skyffla upp i skottkärran.
-Ja ja detta är det billigaste, sa mannen glatt, sänkte sitt flak och körde iväg.
Men Josef tog ett stadigt tag i spaden och satte igång med hela sin kraft.
La på täckande markplast för att hindra växtligheten att tränga sig upp under altanen.
Och så körde Josef skottkärra efter skottkärra med storstensgrus och hällde av det på altangrunden. Mitt jobb var att stå i gruset och sparka ut högarna över ytan med fötterna.
I köket fanns Joy som lagade mat och det var fantastiskt gott och härligt att få gå och sätta sig och äta bara utan att behöva laga till det.
Tack Joy!
Tack Joy!
Efter maten fortsatte arbetet som krävde några timmar den dagen.
Och ytan under altanen fylldes så måningom.
Jag vilade med djuren...
...och Josef hällde på det sista lasset.
En arbetsam och svettig dag men ett fint resultat...med storstensgruset på plats så ser vi fram emot att få börja bygga.
Kram Lena!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar