Sista väggbiten

Den sista väggbiten...är den del av vår altan som jag inte blev helt nöjd med...när jag byggde den våren 2009. Då var det ingen väggbit...utan en funktionell öppning ut på gräsmattan bakom altanen.

 "Sista väggbiten"

 Men från början, sommaren 2008 fanns inte ens en altan så "sista väggbiten" var det ingen som kände till.

 Altanen växte fram under våren 2009 och hade till att börja med, två öppningar ut i trädgården. Den ena fick en liten trappa...

...den andra fick en brygga ut till poolen som vi våghalsigt ställde upp bakom huset, nära nära den nybyggda altanen. Det var jättemysigt men jag oroade mig hela tiden för att den skulle brista och med sina 12 kubik förvandla altanen till Atlanten. Detta hände inte oss och vi fortsatte att skratta åt dem på Americas´ funniest homevideos, när deras pooler brast.

 Hösten kom, poolen gick i vinterdvala...

 ...och när våren 2010 kom hittade vi en ny plats för poolen och grävde raskt undan en stor bit av gräsmattan utanför altanen.

 Ett trädgårdsland ville vi ha och satte igång att måla pallkragar, lägga plattgångar och bygga spaljé.

 Här skulle det bli jordgubbar, smultron, sockerärtor och en massa annat gott. "Sista väggbiten" var fortfarande en funktionell öppning...nu ut till trädgårdslandet.

 Men mellan altanen och trädgårdslandet hade jag lämnat en slirvig-slarvig bit gräsäng som inte var så vacker eller kul...så vi grävde undan den och la ut ett bärlager med grus...

 ...köpte en massa tryckimpregnerat och agerade på en vision om ett soldeck.

 Joy och Josef är med och hjälper till och lär sig bygga...himla bra tycker jag.

 Minnen från vintrarnas snöyrande in på altanen och de nya förutsättningarna skapade så idén om "sista väggbiten" så jag byggde den...

 ...och vi lekte Mallorca!

 Trädgårdslandet prunkade och vi åt middag på soldeck när det var för varmt inne på altanen och det var toppen.

 En öppning från altanen ut i trädgården var fullt tillräckligt och vi var nöjda. Utsidan såg snygg och färdig ut...

 ...insidan, in mot altanen blev inte klar och övervintrade till och med, ful och ofärdig.

 Så, nu tog jag tag i den och skruvade upp panelen och några hyllor...

 ...målade alltihop vitt...vackert vitt...

...och det blev fint. "Sista väggbiten" är äntligen klar och jag kan fortsätta till några andra små ställen som ska färdigställas i huset. Hösten har ju varit underbart härlig med så soliga dagar att jag har hunnit en massa utejobb som sommaren lämnade kvar.

Kram Lena!