En sådan tradition, i vår familj, är kanotpaddlingen. Den gör vi varje sommar...Joy, Josef och jag. Ibland har vi någon gäst med som vi då får tillfälle att visa vår vackra stad från vattnet. Ofta är Jessica med om hon är hemma på sommaren...hon älskar våra kanotfärder.
Vi hyr kanoterna för en dag, på ett litet hotell i Kalmar. De ligger på en gräsmatta utanför och vi bär dem ner till vattnet och låter dem kasa ner för en träramp, mellan vassen, ner i vattnet. Vi ställer i fikakorgen och kassen med badkläder, hoppar i och skjuter ifrån bryggan. Kanoterna glider stillsamt genom den blanka vattenytan och äventyret börjar.
År 2005
Joy 8 år, Josef 6 år och Jessica 18 år, färdiga att lämna bryggan.
Josef är min starke lille man och han paddlar så bra.
För att komma vidare på vattendragen genom stan, måste vi först genom tunneln under vägen. Där får vi lägga ner paddeln och dra oss fram med händerna i cementröret. Minst 25 meter lång, spindlar och trångt, gäller att hålla eventuella fobier i schack.
Josef ser inte så glad ut men han vill ju paddla.
Ute i det fria igen tar vi oss in genom nerhängande träd och fantiserar om Amasonas träskmarker.
År 2006
Ett år äldre och verkligen vattenvana storpaddlare.
År 2009
Josef är nu 10 år och älskar vår tradition.
Joy ska fylla 12 år nu och storkoncentrerad på sin paddel.
Min bror med fru på besök, är med på hela färden som tar oss fram till Kalmar slott.
Här går vi i land och sätter oss vid slottsmuren och fikar en stund.
Sen bär det av igen...
...och runt hela slottet paddlar vi.
Tre kanoter blir lätt ett race för tävling är så kul...men inte om man förlorar tycker Josef...
...men Joy en lycklig vinnare får väldig fart på sin kanot.
År 2011
Detta året var inget undantag från våran tradition. Vi paddlar varje sommar genom hela Kalmar stad. Under åtta broar och runt vårt stora slott, stannar till på väg tillbaka och tar ett dopp på badplatsen i stan.
Kära, vackra Kalmar, min fina sommarstad...nu bär det av mot hösten och paddlingen får va. Men till nästa år igen...kommer den tillbaks igen...vår kanot-tradition...härliga, underbara familjeäventyr.
Kram Lena!
Vilken härlig tradition ni har. Traditioner ska man vara rädd om./Christina
SvaraRadera