Kök fem....luckor och lådor

Nu var jag framme vid att ta itu med luckorna och lådorna och jag visste precis hur.
Huntonitskivorna är ett fantastiskt material och eftersom de är så tunna, passar de utmärkt till att fixa luckorna med.

Luckorna var en sorglig syn och vi hade nu levt med dem i drygt ett år.

 Luckorna bestod av genuina köksluckor av gammal gedigen modell. De var, på 60, 70-talet, blingade med självhäftande plast och tunna lackade trälister. Säkert mycket fint i de ögon man tittade med då...nu ser vi med andra ögon och vill ha en liten förändring.

 Jag började med att spätta loss alla trälisterna...

...och de är bra till allt möjligt annat så de ligger nu sparade i min listhög i verkstan. Jag har redan använt dem bl.a. till utfyllnad vid fönstren när jag satte nya lister där.

 Sen skruvade jag bort de gamla fula trähandtagen.

 Josef kom och hjälpte till att slipa baksidan på luckorna när jag spacklat igen hålen där de gamla handtagen suttit skruvade.

 La en lucka i taget på huntonitskivan, ritade efter luckans kant på huntoniten. Detta för att den skulle stämma exakt med de, lite olika stora, gamla luckorna. Sågade ut varje huntonitbit med cirkelsågen och slipade till kanterna.

Limmade sedan på huntonitskivan på dan gamla luckan med MaxiBond som sitter superstarkt. De fick torka med klämtvingar i ett dygn.

Jag skrapade bort limrester och slipade kanterna. Målade sedan tre gånger med några timmars torktid emellan.

Började vartefter att limma nya som sen torkade medan jag målade andra osv...som en liten luckfabrik.

 Borrade nya hål och skruvade fast nya fina järnknoppar och satte luckorna på plats i köket.

 Så var det bara lådorna kvar och de var inte heller så värst fagra minsann.

 Tog ur allt innehåll och bar ut alla lådorna i verkstan.

Skruvade loss handtagen och målade dem inuti och utanpå, noga och fint, tre gånger.

 Skruvade på nya fina handtag och målade även skåpsstommarna runt luckor och lådor.

Allt på plats...nyfräscht och fint.

Ja, man måste kanske inte alltid riva ut och slänga allt för att sen köpa nytt och sätta in. Det jag gjorde  innebar ju en del jobb men jag vet inte vilket som är jobbigast faktiskt. Det är också ett stort projekt att slå sönder allt, forsla bort det, städa upp, ha någonstans att ha sina kökssaker och sin matlagning under tiden, hitta nya skåp som passar in måtten, få hem dem och montera upp dem....det gör sig inte själv det heller.
Jag är så himla nöjd med det här och det ser ut som jag önskade och det känns underbart varje gång jag går in i köket.

Kram Lena!