fredag 23 september 2011

Sol i Drivved

Sol är en eftertraktad bristvara på våra breddgrader och vi reser som aldrig förr i jakten på solen.
Den är underbar när den går upp och den är underbar när den går ner. Solen är underbar när den står som högst på himmelen och Midnattssolen uppe i norr är det mest underbara jag sett.

Drivved är underbart. Att sakta promenera längs en stormig strand och leta strandfynd är underbart. Men efter en bit kan det bli tungt och besvärligt när jag kommit till en riktigt givande strandbit. Jag vill ta dem med mig allihop. Varje snäcka, varje sten och varje träbit, liten som stor, så otroligt vackert slipade av havet.

Mina "strandförråd" är alltid fulla och när jag byggde altanen passade jag på att kombinera min soldyrkan med min strandlängtan. Jag skapade en Sol i Drivved på en av fönsterplatserna så nu har vi alltid en illusion av solljus dygnet runt, året runt.










Ja...sol och drivved är underbara ting...men underbart är också att få bygga som man vill...och det får man ju...eller hur!!!

Kram Lena!

torsdag 8 september 2011

Fixa till, sovrum herr

Det var en gång....
...ett stackars, vanligt, fult sovrum som ingen ville sova i. Jo förresten, en herre ville det...eller, han trodde att han ville det...men som de flesta herrar, visste han naturligtvis inte riktigt vad han ville. Så, in kom jag med ett annat rum i huvudet, fullastad med MDF-board, lasyrbets, tyg och väldigt många kassar från IKEA. Ett spartanskt sovrumsliv skulle förvandlas till ett manligt drömkvarter.

Okej...vad har vi då här? Får se nu...
Blandade sängkläder i olika mönster och färger, inget överkast, hiddiöst "väggskydd" i form av en strårullgardin med en stackars vägglampett i vitmålad stål, fruktansvärda panelgardiner som inte syns här, tavlor ensamt stirrande här och där...uppsatta i redan befintliga hål istället för hur de passar ihop och i rummet.
-Men, sa herren, jag blundar ju bara här inne.
-Nåja, svarade jag, det förstår jag...men det kan vi fixa...det finns ju mer du kan göra här än bara sova!


Jag började med att tillverka en sänggavel av MDF-board, skummgummi och tyg. Sågade till skivan så den kan stå på golvet bakom sängen. Sågade rundade hörn upptill. Fäste skumgummi från sänghöjden, ca 45 cm, upp till kanten och klippte av för de rundade hörnen. Satte tyg på och häftade fast det på baksidan av skivan.


Ställde den nya sänggaveln på plars på golvet bakom sängen.


"What's with the furunightmare" sa Simon på TV en gång och det är väldigt lätt att fixa.


En burk lasyrbets, jakaranda och förvandlingen är total.


Från furunightmare till jakarandadream.


Panelgardiner finns inte i min världsbild och är de dessutom mönstrade så de liknar långa ormar som långsamt smälter en diet av olivgröna citroner...då har det verkligen gått överstyr.


Skira, vita, svävande ska de fladdra i sommarvinden...om man öppnar fönstret. Man vill ju också se mycket av fönstret så om möjligt...häng gardinerna lite mer ut på väggen, bredvid fönstret.


Nya täcken, kuddar och lakan i samma färg....otroligt viktigt.


Och bäddat...otroligt viktigt!!! Det är hemskt med obäddade sängar!!!
Överkast och matchande kuddar gör en vacker drömsäng.


Så...till sist...tänk igenom placering av hyllor och tavlor så den blir både funktionell och estetiskt tilltalande.


Vackra sänglampor och en massa levande ljus ger hela sovrummet en mjuk och varm känsla.


Så nu kan herrn välja om han vill blunda eller titta när han entrar sitt nya sovgemak!


MDF-board från Bauhaus, skumgummi från Jysk, allt annat från IKEA. Prislappen på hela sovrummet gick nästan upp på 5000 kr och det var det verkligen värt tyckte herrn.

Hör av dig om du vill ha hjälp hemma hos dig! 

Kram Lena!

torsdag 1 september 2011

Kanot

Traditioner...är det bara de välkända högtider alla firar samtidigt som andra, på ungefär samma sätt...eller...är det "brukar-saker"...alltså, sånt vi brukar göra...tillsammans...men bara i vår familj...när vi vill...oberoende av andra människor och vad de gör just då...men ändå regelbundet återkommande. Ja, det är också en form av tradition.
En sådan tradition, i vår familj, är kanotpaddlingen. Den gör vi varje sommar...Joy, Josef och jag. Ibland har vi någon gäst med som vi då får tillfälle att visa vår vackra stad från vattnet. Ofta är Jessica med om hon är hemma på sommaren...hon älskar våra kanotfärder.
Vi hyr kanoterna för en dag, på ett litet hotell i Kalmar. De ligger på en gräsmatta utanför och vi bär dem ner till vattnet och låter dem kasa ner för en träramp, mellan vassen, ner i vattnet. Vi ställer i fikakorgen och kassen med badkläder, hoppar i och skjuter ifrån bryggan. Kanoterna glider stillsamt genom den blanka vattenytan och äventyret börjar.

År 2005


 Joy 8 år, Josef 6 år och Jessica 18 år, färdiga att lämna bryggan.

 Josef är min starke lille man och han paddlar så bra.

 För att komma vidare på vattendragen genom stan, måste vi först genom tunneln under vägen. Där får vi lägga ner paddeln och dra oss fram med händerna i cementröret. Minst 25 meter lång, spindlar och trångt, gäller att hålla eventuella fobier i schack.

 Josef ser inte så glad ut men han vill ju paddla.

 Ute i det fria igen tar vi oss in genom nerhängande träd och fantiserar om Amasonas träskmarker.


År 2006

 Ett år äldre och verkligen vattenvana storpaddlare.


År 2009

 Josef är nu 10 år och älskar vår tradition.

Joy ska fylla 12 år nu och storkoncentrerad på sin paddel.
   
 Min bror med fru på besök, är med på hela färden som tar oss fram till Kalmar slott.

 Här går vi i land och sätter oss vid slottsmuren och fikar en stund.

 Sen bär det av igen...

 ...och runt hela slottet paddlar vi.

 Tre kanoter blir lätt ett race för tävling är så kul...men inte om man förlorar tycker Josef...

 ...men Joy en lycklig vinnare får väldig fart på sin kanot.

År 2011

 Detta året var inget undantag från våran tradition. Vi paddlar varje sommar genom hela Kalmar stad. Under åtta broar och runt vårt stora slott, stannar till på väg tillbaka och tar ett dopp på badplatsen i stan.

Kära, vackra Kalmar, min fina sommarstad...nu bär det av mot hösten och paddlingen får va. Men till nästa år igen...kommer den tillbaks igen...vår kanot-tradition...härliga, underbara familjeäventyr.


Kram Lena!